”För friska” försökspersoner tvingades stanna
En del av försökspersonerna i det svenska kariesexperimentet var på väg att få lämna Vipeholm för att de var för friska för att vara där. Men vissa tvingades ändå att stanna, för att inte experimentet skulle förstöras, visar dokument som Ekot och P1 Dokumentär gått igenom.
Lyssna: Vipeholm flytten som inte blev av DE APP
En del av försökspersonerna i det svenska kariesexperimentet var på väg att få lämna Vipeholm för att de var för friska för att vara där. Men vissa tvingades ändå att stanna, för att inte experimentet skulle förstöras, visar dokument som Ekot och P1 Dokumentär gått igenom.
Den internationellt kända svenska forskningen om karies utfördes på tvångsintagna med bland annat intellektuella funktionsnedsättningar på anstalten Vipeholm i Lund på 1940- och 50-talen. Bland försökspersonerna fanns också barn, har Ekot rapporterat i dag.
– Det fanns en intressekonflikt som gick utöver patienternas väl och ve. Och det var forskningen, säger medicinhistorikern Maria Björkman.
Maria Björkman har tagit del av dokumenten som Ekot och P1 Dokumentär gått igenom och säger att patienterna betraktades som forskningsmaterial.
12-årige Bertil Losell var en av försökspersonerna i kariesexperimentet på Vipeholm. Han fick äta 24 extra, stora söta och klibbiga kolor varje dag. Tandforskarna studerade hur hans tänder förstördes.
Svenska staten stod bakom kariesexperimentet genom Medicinalstyrelsen, som numera heter Socialstyrelsen. Chefen på den likaledes statliga anstalten Vipeholm ställde det han kallade anstaltens ”patientmaterial”, till förfogande.
Mitt under experimentperioden kommer en inspektör för den så kallade sinnesslövården till Vipeholm. Även han är en statlig tjänsteman från Medicinalstyrelsen.
Inspektören anser att vissa intagna felaktigt placerats på Vipeholm. Han väljer ut 94 patienter, bland dem Bertil Losell, som han vill flytta till en annan institution där de skulle må bättre.
Han såg de intagnas behov, säger medicinhistorikern Maria Björkman.
– Han såg dem inte som ett material, och han brydde sig inte om den vetenskapliga studien. Han brydde sig mer om individerna och deras utvecklingsmöjligheter. Han tänkte nog, tror jag, att de skulle ha bättre möjligheter att på något sätt utvecklas. För på Vipeholm så var man ju ansedd som i princip obildbar.
Men kariesforskarna protesterade. Många av dem som inspektören ville flytta var försökspersoner i kariesexperimentet. Om de patienterna skulle flyttas ”så äventyras hela försöket”, skrev forskarna.
Bertil Losell med försöksnummer C 47 hör till de som tandforskarna hindrade att flytta från Vipeholm.
– Det blir ju tragiskt, men de var ju ett forskningsmaterial och blev nog också i den här konflikten sedda som exakt som ett material.
Bertil Losell dog på Vipeholm ett drygt år senare i en oupptäckt och obehandlad hjärntumör.