Småbarnsmamma i Idlib: "Vi är rädda hela tiden"
Mer än 800 000 personer har flytt undan striderna i den syriska provinsen Idlib, bara sedan i december. Hjälporganisationer beskriver en av de värsta humanitära kriserna sen kriget i Syrien började.
Personer på flykt undan offensiven i Idlib.
Lyssna: Mamma i Idlib: "Vi är rädda hela tiden"
Mer än 800 000 personer har flytt undan striderna i den syriska provinsen Idlib, bara sedan i december. Hjälporganisationer beskriver en av de värsta humanitära kriserna sen kriget i Syrien började.
– Folk flyr om och om igen, igår bombade de bara några kilometer härifrån och nu tvekar vi ifall vi ska stanna här eller fly på nytt, säger småbarnsmamman Amena Tarraf som bor med sin man och två barn i ett av lägren i Deir Hassan, inte långt från gränsen till Turkiet. Men gränsen är stängd.
Bara under de senaste dagarna har minst 143 000 personer flytt enligt FN, och bland de drygt än 800 000 flyktingarna är mer än hälften barn. Den syriska regimens offensiv mot området har stöd av ryskt stridsflyg. Inne i Idlib, som är den sista delen av Syrien som hålls av den väpnade oppositionen, finns hårdföra jihadistgrupper med band till al-Qaida. Dessutom har det förekommit dödlig beskjutning mellan turkiska och syriska styrkor.
Medan vi pratar hörs ljudet av artilleribeskjutning i bakgrunden. Dessutom är det bitter kyla, snö och regn och i vissa flyktingläger är marken förvandlad till röd lervälling. Enligt FN har flera barn till följd av kölden. Ett av dem i det flyktläger där Amena Tarraf bor.
– Barnet somnade på kvällen men hittades död på morgonen på grund av den stränga kylan. Familjen bor i ett tält och hade inget att värma sig med, berättar hon.
Hon säger att det är extra kritiskt för de nyanlända flyktingarna som flytt undan striderna utan att kunna ta med sig några tillhörigheter.
– Läget är så eländigt, jag har inga ord som räcker för att beskriva det.
Själv har hon en dotter som är tre år och en son som är ett år och tio månader.
– Vi är hela tiden rädda, vi hör ljudet av beskjutning dag och natt. När vi först flydde hit kände vi oss lite tryggare nära gränsen men nu är alla skrämda, barnen också, säger småbarnsmamman Amena Tarraf.