En fin saga om att bli älskad för den man är
Det finns en scen i ”Min pappa Marianne” där känslorna spänns så hårt inom mig att jag knappt vågar titta: Marianne har kommit ut som trans och rör sig för första gången i småstadsnatten som sitt sanna jag – en kvinna. Hon tar ett glas på en uteservering, och köar vid grillen. Det är då den där fulla killen kommer fram och muckar: ”Är du transa eller?”