Miljoner saknar vatten och avlopp i östra Ukraina
Mikhailovic går hem igen. Han eldade under kranen på vattentunnan med tidningspapper med lyckades inte få isen att smälta.
Lyssna: Miljoner saknar vatten och avlopp i östra Ukraina
I krigets östra Ukraina försöker FN och andra hjälporganisationer i år nå 2,3 miljoner människor som har behov av hjälp med dricksvatten, avlopp och hygien. Vatten. Det för liv helt livsavgörande.
– Vi skulle vara nöjda med bara kallt vatten, vi kan värma det. Det jobbigaste är att jag inte orkar bära det när de kommer hit med vatten, säger 80-åriga Vera som bor i byn Kodema nära fronten i Ukraina.
Innanför den vackra metallporten med två målade stora vita duvor finns inget dricksvatten, inte i hela byn Kodema som ligger bara några kilometer från fronten i Ukraina. Vera måste stappla fram hundra meter till en stor blå behållare, fylla något kärl och sen gå tillbaka.
Det är svinkallt och Vera fryser.
– Det spelar ingen roll hur många sockor jag har på fötterna, mina fötter är fortfarande kalla, säger Vera.
Hon är en av 2,3 miljoner som enligt FN behöver nås i Ukraina för hjälp med vatten, avlopp och hygien. Orsakerna är många, allt från sönderskjutna vattenrör och attackerade vattentransporter till förstörda vattenreningsverk och dålig vattenkvalitet. Men också om ett gammalt vattensystem som nu med kriget ansträngts till bristningsgränsen.
I Kodemas vårdcentral, ett gammalt hus med målad trädörr sitter sjuksköterskan Anna Batjkova. Folk överlever, men vattenbristen gör hela byn enormt sårbar.
– Folk här är utsatta för svår stress. Rädsla påverkar blodtryck, risken för hjärtattacker ökar, säger Anna Batjkova. Speciellt när de skjuter med artilleri. Folk vet inte om de ska gå ut eller gå ner i källaren. Och ovanpå det, minusgraderna.
– Det är is här i kranen för vi hade hård frost i natt, säger den gamle mannen som säger att han heter Mikhailovic. Han sitter på huk framför en av de blå vattenbehållarna.
Han eldar med tidningspapper för att tina isproppen i kranen. Det går inte, så han tar sin kärra med mjölkkanna på och går, det får vara med vatten tills nästa gång, om några dagar.
– Vi lever ett långsamt liv, men när de skjuter med sina granater här, så hörs explosionerna. Huvudsaken är att de slutar skjuta, säger Mikhailovic