Barn i kariesexperimentet: "Fick inte välja vad de skulle offra"
Barn så unga som sex år ingick i det svenska kariesexperimetet. Det kan Ekot och P1 Dokumentär berätta. Forskaren Elin Bomenell har doktorerat på kariesexperimentet konstaterar att försökspersonerna fick offra sina tänder för att andra skulle få det bättre.
Lyssna: Vipeholm LE med Elin Bommenel och anhörig KORT APP
Barn så unga som sex år ingick i det svenska kariesexperimetet. Det kan Ekot och P1 Dokumentär berätta. Forskaren Elin Bomenell har doktorerat på kariesexperimentet konstaterar att försökspersonerna fick offra sina tänder för att andra skulle få det bättre.
De som valdes ut som försökspersoner i experimentet var tvångsintagna med bland annat intellektuella funktionsnedsättningar på den statliga Vipeholmsanstalten i Lund.
Forskaren Elin Bomenell har doktorerat på kariesexperimentet som pågick i slutet av 1940-talet. Och så här beskriver hon försökspersonernas utsatthet:
– Ja de tusen patienterna på Vipeholm, sjukhus för obildbara och sinnesslöa, det var de människor som hade allra allra svårast att klara sig i samhället. Människor som inte kunde bidra så mycket och som var i behov av vård som man inte begrep sig på deras behov.
Det var den statliga Medicinalstyrelsen som stod bakom kariesexperimentet. Omkring 400 intagna försökspersoner togs ut.
De fick äta socker i olika form. Bland annat specialbeställda extra stora och klibbiga kolor.
Även barn togs ut som försökspersoner. Minst tio av dem var under 15 år. Den yngste Ekot hittat i handlingarna från Vipeholm var sex år gammal.
Experimentet började 1947 och pågick in på 50-talet. Forskningsresultatet från Vipeholm gav ny kunskap om karies och den svenska tandhälsan förbättrades.
Ingenstans i de tusentals dokument från Vipeholm som Ekot gått igenom framgår att anhöriga till försökspersoner fått veta något om kariesexperimentet.
Ulla Sundelin i Sollefteå hade två morbröder på Vipeholm, Erik och Gunnar Stenmark. Båda var försökspersoner i kariesexperimentet. Men först nu, efter sjuttio år, får Ulla Sundelin veta det. Jag visar henne morbrödernas tandjournaler:
– Oj oj, det var ju inga tänder kvar på dom. Det var ju öppen pulpa nästan. Dom måste ju ha haft ont. Dom plågar ju människor.
Forskaren Elin Bomenell, som doktorerat på Vipeholmsexperimentet, konstaterar att försökspersonerna fick offra sina tänder för att andra skulle få det bättre:
– Ja, så blev det i praktiken. Men de som offrade sin tandhälsa på Vipeholm fick ju inte välja hur de skulle bidra och vad de skulle offra.